En gång dramaqueen...

alltid en dramaqueen. Jag har rotat runt lite bland kartonger med mina gamla ägodelar i och hittade en massa spännande saker, allt från gamla uppsatser till filofaxer, brev, foton och dikter,, och inte vilka dikter som helst utan dikter som är skrivna av mig när jag var en fjortis. Jag kan knappt sluta skratta åt mig själv samtidigt som jag skämms nåt fruktansvärt. När jag gick i åttan hade jag en pojkvän som hette Lelle (Lennart) hahahah,, det förhållandet varade en vecka innan jag trampade i klaveret, men shit vad jag måste ha ångrat mig och herre jävlar vad jag måste älskat den killen. Läs min gamla poetiska lilla ångestdikt här:

Varför gjorde jag så? Det vet jag inte. Nä nu ljög jag, jag fattade ju vad jag gjorde.
Hur kunde jag kyssa en annan kille mitt framför dina sorgsna ögon?
Jag såg när du sprang ut genom dörren. Varför sprang jag inte efter, det kunde ju hända någonting med dig. Men jag bara satt där och hånflinade.
Jag älskar dig, jag tänkte att det var dig som jag kysste, men det var ändå inte samma sak, du fyllde hela mitt hjärta med bubblor när du kysste och höll om mig.
Jag önskar att vårt förhållande skulle hålla längre men jag vet att jag bara skulle såra dig igen.
Du skulle skrikit åt mig, slagti mig, spottat på mig men det enda du säger är, Jag älskar dig, jag vill ha tillbaka dig.
Jag ångrar mig av hela mitt hjärta.
Förlåt, förlåt men jag kan inte se dig i ögonen längre.



Det här knopade jag ihop när jag var 14 och jag är nästan lika mycket dramaqueen nu som då. Jag kan uppenbarlige inte vetat vad älska är för något iaf. Hur vet man när man älskar någon? År det när pirret i magen försvinner och allt går på rutin? Ni får se mer brev och dikter när jag kommer hem senare ikväll,, det får bli helgens tema, gamla minnen från mitt förflutna. Saken är den att jag har full förståelse för mig själv för att jag var otrogen, Lelle skulle ta min oskuld men kom i byxan innan vi hade hunnit börja, jag var bitter som fan och kände suget efter att jävlas. Nu efteråt är jag fruktansvärt glad över att han kom innan startskottet.

Nu har jag inte tid att skriva mer, dags att åka och titta på den här lilla plutten.

                                                             
   En liten Alexander som äntligen fått komma ut ur kuvösen efter 2 månader.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0