Luspank och lycklig

Den här veckan rusade iväg fort som FAN om man säger så. Helt sinnessjukt vad livet springer ikapp mig. Men det gör inget för jag älskar mitt liv vare sig det går fort eller långsamt. Just nu är jag inne i en period då allt bara går som jag vill och jag älskar det och jag älskar mig själv och jag älskar allt just nu. Man blir inte lyckligare av pengar, det har jag insett den senaste månaden. Man blir lycklig av att jobba så man känner att alla pengarna rullar in. Min slutsats blir alltså att man visst blir lyckligare av pengar. Jag jobbade över en timme igår och det kändes hårt till en början men den timmen gick snabbare än tåget. Så numera älskar Gunnar mig över allt annat. Han sa att det var tack vare mig (och Johan) som vi hann med allt plockande igår. Jariba! Kan man få löneökning nu då kanske? Solen har kommit och den gör mig lycklig. Listan över lyckorus kan göras lång. Det kunde dock varit bättre om jag ändrade mina nuförtiden dåliga matvanor,,, ja usch på mig! Nu har jag ätit havregrynsgröt till middag 4 dagar och det är mycket mindre bra matvanor. Man får absolut inte i sig det man behöver och vet ni vad det värsta är?? Detta läste jag i tidningen "iform":

"Akrylamid: Fram tills nyligen levde många lyckligt ovetande om detta potentiellt cancerframkallande ämne. Men så kom det fram i nyheterna att det finns i havregryn, som vi anser vara bland det nyttigaste i världen!"

Jag med andra ord löper högre risk att bli drabbad av cancer, detta på grund av att jag är en luspank människa som inte har råd med riktig mat. Detta känns orättvist tycker jag :( Någon som kan ge mig lite mat kanske?
Jag som gått in fullt ut denna sommaren på att inte utsätta mig för cancer. Bli inte chockade nu, men ärligt så ser jag bara positiva saker med att jobba hela dagarna hela sommaren. Man får pengar så att man slipper äta cancerframkallande havregryn och jag slipper vara ute i solen och få hudcancer som är min största skräck. Dessutom slipper jag att bli rynkig när jag är 25. Jag strävar efter att vara blekast i kvarteret och ha den slätaste hyn för resten av mitt liv. Det många inte vet att även om man blir brun så är man bränd och cancret växer i kroppen. Nej tack till hudcancer!
Kommer ni ihåg när man var yngre och man kände pressen varje gång höstterminen började närma sig? När man hela sommarlovet ägnade sig åt att steka i solen för att få den ultimata solbrännan värd att avundas. Eller vem som varit på dyraste, längsta och grymmaste solsemestern. Vems bröst som växt mest och vem som hade det nyaste höstmodet i garderoben. Känner ni igen detta? Dessutom var man alltid tvungen både på svenska och engelska lektionerna skriva en mindre story om "sommarlovet/jullovet". Jag hatade det, för vem bryr sig om vad andra gör på semestern?

Idag efter jobbet var jag på Friskis och tränade intensivjympa. Jag ångrade mig på en gång när jag såg instruktören hurtig som aldrig förr och jag kände svetten komma krypandes (som visserligen sipprat på min rygg redan från kl 07.00).
Men hey belive it or not, som allt annat så älskade jag det! Jag kan göra sex armhävningar på tårna!!! YIPPIE!!! strong as hell!
Och ikväll blir det ingen havregrynsgröt. Det är fredag den 25 juli och i ugnen befinner sig en kyckling och nu ska jag bege mig ut i köket för att tillaga en wok men grönsaker, nudlar och kokosmjölk. Typiskt bara att jag glömde cashewnötterna som hade varit en onekligen bra ingredients.

Pratade med Sofia innan i telefon, JAGSAKNARDIG!!!! tre veckor till utan dig kommer bli olidliga..

Kommentarer
Postat av: sofia

Jag saknar dig med, jag hoppas att de här tre veckorna flyter på i snabb takt!

2008-07-25 @ 22:30:37
URL: http://soffiproppbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0