ANGELICA

På begäran från Susann ska jag nu berätta om min och Gustavs vansinniga vandring mellan Dalarnas världsmetropol och råttboet «-------- observera att jag inte tycker Blge är sveriges finaste stad.
Vi startade kl 13.15 hemifrån mig och vårt första mål var att hamna vid Tallen (dit hittar vi iaf). Vid Tallen svängde vi av på en väg som gick UPPÅT. Grusväg dessutom var det. Ofta man går grusväg. Kom till en skylt där det stod "Ornäs 5 km". Här ska vi svänga av säger jag! Nej säger Gustav, vi går till Aspeboda. Han spelar golf där så han var säker på att det var rätt. Hmmm 8 km längre blev det än om vi gått direkt till Ornäs.
Men man är ju inte den som är den så att säga, lite promenad har ingen dött av.
Efter att passerat golfbanan traskade vi vidare, när plötsligt två stora varelser uppenbarar sig på vägen. Två deffade hästar möter vår väg, Gustav blev rädd och retirerade till andra sidan. Han darrade likt ett asplöv. Men vi överlevde och  traskade vidare. Vi gick och gick och hamnade i Ornäs. Skylt på motorvägen som säger 7 km till Borlänge! Yippie!

Självklart kunde vi inte gå via motorvägen så vi fick hitta en annan väg. Den här vägen tar vi säger jag, lycklig över att snart vara framme. Eller ska vi ta vägen mot Nyklareby 5km? Näe det måste va fel.
Så vi gick och gick och gick och gissa var vi hamnade? I Torsång!!! Vi gick fel igen. Vi gick i ett stort U. Äsch det är lugnt säger jag, från Torsång är det bara 4 km till Blge. För att försäkra mig om att jag har rätt så ringer jag Koffe och frågar. 11km!! Så långt trodde jag inte att det var.

Men vi är envisa som fan så vi traskar vidare. Det går inte att ge upp nu. Jag har aldrig haft så ont i mina ben i hela mitt liv!! Smärta. Det kändes som vi gått i en evighet, vilket vi visserligen gjort. Men konstigt nog trots ben som känns som att de ska gå av om man tar ett steg till så hade vi sjukt med energi. Inget flåsande här inte. Vi måste ha Dalarnas bästa kondition!
Efter 6 timmars promenad uppenbarar sig något vackert som jag då älskade över allt annat. En vägskylt. Och vad tror ni stod på den? BORLÄNGE!!!! Jag var glad som ett litet barn och skuttade runt ett par varv.
Så grymt skönt att va framme!!

6 timmar och 3,5 mil senare var jag måttligt sliten. Tog tåget tillbaka till Falun. Vaknade upp igår och kunde inte röra kroppen. Jag var halvt förlamad. Pallrade mig iväg till jobbet och slet i 8 timmar med min stackars kropp.

Total lycka var när Patrik kom på kvällen.

Smärtan börjar avta och jag måste hitta en ny utmaning. Gah var kommer denna rastlösheten ifrån?

Någon som ska med på söndagspromenad? Man kanske skulle kunna gå till Ludvika...