Dalapatrioten

Chrille, Chrille sätt på låt nummer 11 beordrar jag glatt varje gång jag slår mig ner i hans volvo dekorerad med wonderbaum. Med en suck sätter han på låt nummer 11 för att göra sín storasyster nöjd, varav jag skiner som en sol och skrålar med för full hals till låten som egentligen är rätt värdelös. Font ja en körv skriker jag för full hals. När jag kommer ner till Småland på besök kommer den lilla dalapatrioten fram i mig och blir stolt när jag hör Dalarnas nationalsång "Köppebä Visan" och detta vill jag gärna visa genom att ta i från tårna och skrika i 140 decibel, HEJA BRAGE!!!!!!! Jag inbillar mig själv att jag är en trogen supporter till Brage och när jag är ledig så går jag på vallen och hejar på Brage. Denna låten har mer eller mindre gått på repeat hela helgen varje gång vi åker någonstans, jag tror minsann det gömmer sig en liten dalkulla i min småländska kropp ;)

Likadant var det när jag bodde i London och det var fotbolls-VM. England och Sverige var i samma grupp och jag har aldrig varit så svensk som jag var då. Jag och Emma var inte såna som gick till Harcourt Arms (svenska puben) och hängde med svenskar, tack och lov för det. När Sverige-England spelade satt vi på puben "The Old Swan" i Notting Hill med sverigeflaggor på kinderna och hejade som satan på Sverige. Det var vi, britter och några norrmän, jag har aldrig sett en mer spännande match i hela mitt liv, slutade 2-2 om jag inte minns fel. Vi skrek när Sverige gjorde mål men vi skrek nog högre när England gjorde mål,,, neeeeeeej!!!!! Fotbolls-VM var den sommarens höjdpunkt, alla i England ser på fotboll. Jag lärde Casper (mitt aupair barn) att säga "Go Sweden, go Sweden Goooo! Han satt i vagnen hela sommaren och ropade sin lilla hejaramsa och jag älskade det :) Det finns en liten patriot i oss alla..




Kommer ni ihåg? När Henke Larsson satte det sista målet, då var det lycka minsann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0