För att jag bryr mig...

Man har alltid stunder av total lycka framför sig men man vet aldrig när de stunderna dyker upp. Det enda man vet är att de kommer dyka upp förr eller senare.
Ibland upplever vi stunder som man inte vill glömma och kanske inte heller kommer att glömma, de där små stunderna som har betytt något men som man kanske senare avfärdar med en liten klackspark eller de stunderna som man inte alls har lätt för att bara sparka bort...

Jag är relativt bra på att ta saker med en liten klackspark, jag har byggt min egna lilla mur runt mig som gör att jag inte tillåter andra att komma för nära inpå och jag tillåter inte mig själv att komma nära någon annan. Då slipper man gå och gräva ner sig när något går snett. Håll huvudet högt och klacka till. Det är lycka när man kan resonera så. För en timme, en minut eller kanske bara ett par sekunder så försvinner allting som man brytt sig om och man uppfylls av ren lycka och likgiltighet.

Det är inte så lätt som jag verkar få det att låta för man får bry sig.. Även om man kanske inte borde bry sig så gör man det ändå, jag tror det bara är vanlig mänsklighet.

*Ta det med en klackspark men du får faktiskt bry dig*




I tell you I don't care
But I don't want to

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0