Tomt och tyst

Klev innanför dörren till Emelies och Beccas lägenhet, den var välstädad och ekade av tomhet. Jag jobbar helg vilket betyder att jag övernattar i deras lägenhet för det går inga bussar som passar från Falun till Borlänge. Kikade in i Emelies rum, det var Emelies rum men ändå inte, hennes saker fanns inte kvar för hon flyttade hem till Nyköping för några dagar sen. Vart tog de här två åren vägen?! Jag blir rädd när tiden helt plötsligt springer iväg, jag blir rädd när jag inser min dåliga vana att uppskatta mina vänner mer när de inte längre finns i närheten. Ni vet den känslan man får när man saknar någon eller något mer än vad man kanske trodde? Just så känner jag nu, jag saknar att hänga med Becca och Emelie, jag gjorde det nästan jämt när jag bodde i Borlänge. Verkligheten slår emot mig nu när jag sitter i en ekande lägenhet som påminner mig om allt roligt vi haft tillsammans. Jag vet att mina studieår i Falun/Borlänge inte skulle vara för alltid men ibland önskar jag att de gjorde det. Alla går åt olika håll nu, jag har haft seperationsångest i stort sett hela våren. Hur många seperationer kan en människa egentligen klara av? Jag klarar inte av många till, det är ett som är säkert. Men jag är tacksam och glad över att jag lärde känna alla här uppe i Dalarna, vi har blivit som en liten studiefamilj som så småningom ska gå våra egna vägar,, snart är det dags för mig också. Men först ska jag ta en rök på Beccas och Emelies balkong med Faläng.. men fan, Emelies stolar finns inte kvar :(


Jag, Emelie och Becca när vi nollades hösten 2007


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0