ANGELICA

Spårlöst försvunnen är nog ett av mina favoritprogram. Jag gråter redan efter första reklampausen. Hade det inte varit för reklampauserna så hade jag drunknat i mina egna tårar och mitt egna snörvlande snor. Under reklamen hinner jag ta några djupa andetag och smälta alla intryck. Det var så fint i slutet när syskonen återförenades, jag fulgrät, ni vet så där riktigt högljutt. Jag brydde mig inte ens om att någon kunde höra. Jag skrek nästan. Bilden är inte ens arrangerad, jag är så svart runt ögonen på riktigt, jag borde nog gå och tvätta bort sminket, får komma ihåg det tills nästa vecka.
Slutet gott allting gott.