ANGELICA

Jag gillar att blogga, jag har bloggat från och till nu i tre år men någon gång får det vara nog. De senaste månaderna har jag bloggat ovanligt mycket, jag tycker det är så roligt att göra något och sen tänka att åh det här vill jag skriva om i bloggen. Meningen med bloggar är väl att folk som läser den ska bli provocerade, få en tankeställare, bli inspirerade, tänka hur fan tänkte hon nu, tycka att något är korkat skrivet, tycka att något är bra skrivet osv. Kommentera gärna i kommentatorsfältet om det är något ni håller med/ håller inte med om men varför ska man inte kunna få lämna datorn utan att allt handlar om bloggen?! Varför läser ni för om det nu är så illa? Jag började blogga för att mina vänner hemifrån och runt om i Sverige skulle få veta vad jag sysslade med om dagarna men allt eftersom fick jag mer och mer läsare och jag kopplade bort känslor och bloggen blev ytlig, ironisk och sarkastisk. När Therese dog tyckte jag det var skönt att skriva av mig i bloggen för ni vågade inte fråga hur jag mådde, genom bloggen fick ni veta hur jag mådde och kanske förstod bättre, men som sagt så fick jag fler läsare och slutade blogga om hur jag kände, istället började jag krydda min blogg med anekdoter från min vardag och vad många tycker korkade inlägg. Det kanske var dumt av mig tänker jag nu i efterhand.. Jag är så jävla trött på att höra om min blogg, jag får höra om den hela tiden, men där står jag med ett fånigt leende, åh kul att ni läser bloggen, eller?
Det som står i skrift kan inte beskriva hur en människa är, man måste personligen lära känna människan, det är många som inte känner mig har jag insett nu. Jag får höra hela tiden om hur extrem, överenergisk, uppmärksamhetsberoende och onormal jag är. Jag håller inte med er, det är inte sån jag är. Skulle ni tycka det var bättre om jag satt tyst i ett hörn och inte sa något? För tro mig det var så jag var en gång i tiden. Jag vill inte gå ut på stan och sedan få ett finger pekat upp i ansiket för att jag skrivit något opassande i bloggen. Jag vill inte vara blogg-angelica,, det är inte den människan jag är och det vet många av er men de som inte vet det väger tyngre och de dömer mig utefter vad jag skriver. Jag tar åt mig mer än vad ni tror när ni säger att jag är extrem. Vad är extrem? Det låter som något som inte kan sitta stilla och är väldigt högljudd,, eller är det att jag ibland kan säga vulgära ord utan att reflektera över det som gör mig extrem? Jag har också känslor och kan bli ledsen, jag är inte den okänsliga och likgiltiga människan som ibland kan framstå i bloggen.
Det finns ingen blogg-angelica mer, jag vill att ni ska lära känna den Angelica som är utanför bloggen.

Tack för mig