ANGELICA

På söndag har jag dansuppvisning på daladeatern. Jag ska dansa inför en fullsatt teater och jag längtar som tusan. Jag älskar att stå på scen, jag älskar hela processen, först att stå bakom kulisserna och känna nervositeten i magen samtidigt som man hör porlet från publiken, sen går man ut på scenen och intar sin pose, ridåerna går upp och man ser folket som sitter på de första raderna, resten ser man inte för det är så mörkt. Innan musiken sätts igång kan man höra sina egna hjärtslag men så fort man tagit första steget är det som man aldrig gjort annat än att stå på scen. När man sedan gått av scenen och allt förhoppningsvis gått bra så vill man bara tillbaka! Jag ska bosätta mig på scenen tror jag. Jag blir ett med scenen. Grejen med showdans är att koreografin i sig inte är så jätte avancerad, det viktigaste är att man använder sig av olika uttryck genom ansiktet och kroppen, missar man ett steg märks inte det om man kompenserar med att charma publiken och vifta lite med ögonfransarna ;)
Tricket med att ha bra scennärvaro är att rikta blicken mot någon i publiken och fokusera på den personen, den personen kommer ifråga tänka som så, åh wow hon tittade på mig.

Nu har Millan och Susann kommit så nu ska jag ta mig upp ur sängen och vara lite social.. Anna och Fritz kommer nog snart oxå, vi ska se på film och chilla.

Puss och Kram!