ANGELICA

Då har sista morgonen på resande fot kommit, klockan 12.05 går mitt tåg till Heilbronn, det tar bara 4.5 timmar så det känns soft. När jag kommer till Heilbronn måste jag gå och handla mat och nödvändiga grejer och imorgon ska jag sova läääänge. Hade jag vetat att Zürich är en större och livligare stad hade jag stannat där istället för att åkt till Bern. Den här staden är inget speciell tyvärr, ganska opersonlig och tillintetsägande. Invånarna vill nog helst inte ha några turister, de är inte särskilt hjälpsamma här, och jaa nu är det tillochmed turistbyrån jag pratar om. Men som jag skrev igår så är shoppingen kanon.

Jag blir koko i huvudet på Linux, jag kan inte installera BankID på min minipc så jag kan inte lämna studieförsäkran så jag får mitt csn. Om jag ens blivit beviljad csn, det vet jag inte. suck. Och var är mitt erasmusstipendie på minst 300 euro varje månad?! Har mailat för två veckor sen men inte fått svar. Internationella kontoret på högskolan dalarna är inte att lita på ska jag säga er. Sofia och Hanna hade inte fått tillräckligt med pengar och de vägrar svara på mail, hur svårt ska det vara?

Nu ska jag tillbaka till vardagen, om man nu kan kalla det vardag. Så mycket nytt, det tär på psyket att installera sig  på nya ställen och träffa nytt folk hela tiden. Jag måste gå till receptionen på skolan och registrera mig, fixa internet, skaffa mig ett tyskt mobilnummer, tyskt bankkonto och bla bla bla,, hmm kurslitteratur kanske?

Och så lite frukost på detta och sen posta vykort.