ANGELICA

Hur många gånger har jag sagt att jag inte är ämnad till att ha förhållande? Nu är det konstaterat, jag trivs ju som fisken i vattnet när jag är solo. Jag har gjort bland det fulaste man kan göra, jag har gjort slut med Patrik över telefon. Ja, jag vet men vad ska man göra när man aldrig träffas? Jag har inte energi till att gå runt och vänta på att få träffas för att få säga det jag ville ha sagt.

Jag var livrädd för att bli kär. Sen jag flyttade upp till Dalarna har jag tvingat mig själv till att inte bli kär för min största skräck är att bli fast med någon här uppe. Det är absolut inget fel på Falun men för mig kommer det alltid vara staden där jag studerade och utan mina studerande vänner kommer den här staden aldrig vara densamma, alla flyttar ju härifrån så småningom.  Och jag vill inte bli fast här med någon. Därför var jag rädd för att bli kär, jag ville inte släppa på spärren men till slut efter mycket pushande från mina vänner gav jag efter för vad jag egentligen kände. Jag blev kär. Men som mitt nya ordspråk lyder, "Kärlek är som blommor, de dör.

Ja nu var det nog med snyftande här. Singlarna Sture är kompletta igen och imorgon kommer bli årets fest. Och den här gången ska jag inte dricka så mycket som sist. Mina minnesluckor från förra helgen är inte att leka med :)

Det är sådana stunder som nu jag skulle behöva Therese. Hon lyssnade, hon gav råd och var förstående. Jag kommer aldrig mer ha någon som man kan dela allt med, alla hemligheter, känslor och skvaller. Åh Therese, vad jag önskar att du kom tillbaka.



Jag saknar dig exakt hela tiden.

Och vem är egentligen den där mystiska rödjackan som kommenterar mina inlägg?