ANGELICA

Här sitter jag i en stor fyrarums lägenhet i Falun och det enda jag drömmer om är en liten vrå i ett sunkigt hus i London,, ett sunkigt hus som jag delar tillsammans med en australiensare, en japan, en tysk och en fransman. Jag vill ha ett jobb i London med minimilön på £5.70, jag vill trängas på tunnelbanan, känna stanken av en uteliggares urin, känna svetten rinna längs med ryggen när jag stressar fram på en busy Regent Street. Allt det där vill jag ha. Jag bryr mig inte längre om mitt topjobb med kontorslokaler som har panoramavy över Themsen med Big Ben och House of Parliament som bakgrund,, jag bryr mig inte om min stora och luftiga lägenhet i Notting Hill eller Holland Park, jag bryr mig inte om mitt stora hus i Hampsteadt med hela heathen som trädgård. Jag bryr mig definitivt inte om alla luncher med mina klienter eller flådiga middagsbjudningar på Ritz, eller tea time på Selfridges. Jag är kär och då spelar allt det där glamourösa ingen roll. Det gör ont att vara kär i en stad, den där staden som får min puls att dubbleras och som får mitt hjärta att slå volter. Jag vill tillbaka till staden som fick mig att känna mig levande, staden som erbjuder tusen möjligheter där alla kan och får lyckas. Om ett år har jag en bra utbildning, det är bara ett år kvar. Jag trivs i Falun, jag gillar staden men har man en gång bott i London,, ja jag behöver inte ens säga det.. Ta mig tillbaka till mina drömmars stad!

Regent Street