ANGELICA

Jag tror jag hittat anledningen till att jag undvikit att blogga, det är svårt att förklara men jag ska försöka. Tidigare har jag bloggat flera gånger dagligen, som en dagbok där jag skriver vad som händer dag från dag. Genom att blogga varje dag märker man också hur fort tiden flyger iväg, lördag blir till tisdag och onsdag blir till söndag. Jag vill att tiden ska stå stilla. Hösten i Heilbronn har varit den roligaste och mest händelserika perioden i mitt liv. Jag har träffat vänner för livet, men snart är det dags att säga hejdå till alla för att sedan spridas ut igen över hela världen. Jag vill inte, jag har sån fruktansvärd separationsångest. Just nu är jag hemma på jullov i Sverige, om en vecka är det dags att åka tillbaka till Heilbronn igen för slutspurten. Jag längtar dit, men jag vet att det bara handlar om lite över en månad sen är det dags för Sverige igen och en sista termin med C-uppsats. Jag måste intala mig själv att detta var bara ytterligare ett kapitel i mitt liv och alla kapitel har ett avslut hur ledsamt det än kommer bli att sätta punkt.

Pratade nyss med Becca, det var skönt att få prata med henne för helt plötsligt känns det inte lika för jävligt att börja allvaret igen. Vi kommer ha kul i vår trots tristessen i Dalarna och C-uppsats. Vi ska se till att det blir den bästa våren någonsin. Och jag vet att vill jag träffa mina erasmus vänner så kan jag det. De kommer ju knappast försvinna från jordens yta, det kommer inte bli ett hejdå i Februari, det kommer bli ett vi ses igen :)
Allt känns så positivt nu! Tusen tack Becca <3

Dags för mig att sluta fly från verkligheten kanske ;)


Julmarknad i Heilbronn


En kväll på Flamingo

Köksfest!