Jag erkänner
Jag har två saker att erkänna. När jag rusade från skolan till friskis idag så halkade jag, och det ver inte en sån halkning att jag föll pladask på ryggen, nej det var en sån där som ser jävligt klumpig ut, det går i slowmotion och man landar på knä, vet ni vilken jag menar? Jag halkar, reser mig upp och låtsas som att det inte hänt, inser att jag halkat utanför ett fullsatt café under lunchtid, struntar i att borsta av snön från mina byxor, pinnar vidare som att det inte var jag som nyss föll som en klump på trottoaren. Det är humor att se folk halka och sen låtsas som att inget hänt, idag var det min tur och det var inte humor. Jag ska aldrig mer skratta åt de som halkar.
Jag har en till sak att bekänna, jag har massa av kurslitteratur jag måste läsa. Och nej det var inte det som var bekännandet, saken är den att jag sovit bort tre timmar av denna dagen! Somnade typ på en gång efter lunchen och vaknade för en stund sen. Så nu sitter jag här med dåligt samvete och stressad som aldig förr. När jag har mycket att göra får jag en spärr som säger stopp och det slutar med att jag inte gör nånting samtidigt som jag har ångest och huvudvärk av alla stress.. Ja det är jobbigare än vad ni tror att va student.
Vad gör man åt ständig trötthet?
