ANGELICA

Pojkarna

Oavsett om de är 9 år eller 29 så kommer de alltid att vara pojkarna. För mig kommer de alltid vara pojkarna. De är varken 9 eller 29, de är 16 och 17. När blev de så gamla? Jag tycker fortfarande att de är små pojkar som tuggar sönder mina leksaker och stjäler mitt godis. Det bästa med småsyskon är att man alltid haft någon att skylla ifrån sig på. Ingenting man tänker på men min mamma konstaterade det när vi var hos henne på julafton och åt julfrukost. Hon berättade anekdoter om oss som små, hur vi alltid skyllde ifrån oss på den yngsta, den som inte kunde försvara sig. Och tydligen så har vi inte slutat med det än:

Mamma - Vem har kladdat ihop alla knäcken i en hög??!
Vi tittar oss runt lite misstänksamt på varandra..
Allihopa- Det var inte jag!!
Angelica- Det var Ella...
Ella - ??
Allihopa- hahahahahhahahahahahaahhahaah

Ella är bara 2 år och yngst så hon får ofta ta all skit... hahahahha
(Jag träffar bara alla mina syskon på samma gång en gång om året, och det är på julfrukosten)

När pojkarna var små kallade pappa dom för Humle och Dumle, de gjorde allt tillsammans och nu har de växt ifrån varandra och de är så olika som syskon kan va men ändå så kommer de väldigt bra överens. De är fortfarande 7 och 8 när de sitter framför datorn och spelar "pang, pang" spel. Christoffer är den tysta och lugna medans Johan tydligen lyckades bli som mig JARIBA!!!!! (kanske inte riktigt i lika hög grad som mig då).

De senaste åren har jag inte bott hemma så jag träffar dom inte så många gånger om året vilket är synd för de är tydligen inga pojkar längre.
Sen när blev det acceptabelt att snusa?? Och när man dessutom kommer på dom med att sitta och hinka i sig pappas öl!! Jaha då var det tydligen tillåtet... När jag var i den åldern skulle jag ALDRIG fått sitta hemma och ta ett glas vin... Men det kanske är deras belöning för hur mycket de har fått stå ut med sina äldre syskon..

Angelica- ååååå Madde kommer du ihåg den gamla goda tiden?
Pojkarna - morr, suck, men ååå
Madde- ja det är väl klart jag gör... åå om allt kunde va som förr
Pojkarna- :( :( :(
Angelica- Ja, jag kommer ihåg den tiden då alla våra träpussel var kompletta och alla våra dockor fortfarande hade hår på huvudet....

Det bästa jag vet är att djävlas med pojkarna,, och jag vet hur man kan driva dom till vansinne,, hahah jag älskar det!! Åh jag älskar att retas!!! Johan!!! tjoohooooo!!!! Knodden!!! wiiiiiiieeeee!!! hahah jag kallar honom fortfarande för Knodden,, jag kunde nämligen inte säga Christoffer när jag var liten.
En annan sak som är ruggigt bra med att ha småsyskon är att de kommer inte ihåg hur jag var när jag var liten men jag kommer ihåg allt dom sa och gjorde (haha iaf sånt som är värt att berätta för flickvännerna). Såna saker som attke man kan kalla det för Chrille har ingen. Han har aldrig varit intresserad av tjejer,, inte så att han är gay eller så han har liksom inte bara nåt intresse.

Fast han hade ju faktiskt en flickvän under hela mellanstadieperioden, Rebecca med det röda håret... hhahha stackars Chrille vad jag djävlades med honom då.. Fast nu har det vänt tror jag,, Jag hade ett litet snack med honom nu när jag kom hem.. Då berättade han om en tjej i klassen som "håller på lite med honom".. han sa att hon alltid håller på med hans hår.. Ahaaaa säger jag då och konstaterade att hon är intresserad av honom.. (efter egen erfarehet).. När en tjej håller på med håret på en kille så visar man att man är intresserad,,, haah det är som när aporna pillar loppor på varandra.. Men Chrille skulle aldrig erkänna för mig att han är kär i någon,, eller??

Jag älskar att dryga mig med Johan och hans flickvän Belinda,, Hon är typ skitblyg och jaa vi har väl aldrig haft en konversation riktigt.. Pappa har svaret på det... Han tycker att jag ibland är lite för framfusig.. hmm

Angelica kikar in genom nyckelhållet till Johans rum och ropar:
-Johan!!! tjoooohooo!!!
Vad fan vill du (Belinda fnittrar i bakgrunden)
Ligger ni och knullar eller??
Fan Angelica stick!!! (chockerande tystnad i bakgrunden)
hahahahahah

Är det verkligen skäl nog till att va så blyg inför mig??
Ibland börjar jag fundera på om de sitter ihop på riktigt... det är iaf inte ofta de släpper varandras händer... fast man kan iaf tacka Belinda för att Johan har blivit lugnare, eller det kanske oxå har att göra med att han har blivit äldre?


But no matter what så kommer jag älska mina kära småbröder tills döden skiljer oss åt, men det kan dock vara lite för mycket när man sitter i soffan och helt plötsligt upptäcker att något vasst har borrat sig in på rumpan, när man sakta drar handen över byxorna för att känna efter vad som åstadkommit den plötsliga smärtan på min bakdel...

CHRISTOFFER THOMAS KARLSSON!!!!! DET ÄR FAN INTE OKEJ ATT KLIPPA NAGLARNA I SOFFAN!!!!!! JUHUUU!!!