ANGELICA

Fyra timmar och tio minuter senare var jag full med adrenalin och endorfinerna pumpade i kroppen på mig, kroppen som värkte ända in i märgen. Äntligen tänkte vi nog allihopa som satt i spinningsalen när Daniel Tyrnell från Grycksbo gled in över mållinjen i Mora. 29 karlar och 9 tjejer var vi som satt och svettades framför teven och följde Vasaloppet, ingen gav upp, alla var med till slutet trots värk i benen och hjärtfrekvens som aldrig tidigare varit så intensiv. Passet var upplagt som så att vi följde eliten framme i täten, vi fick reglera motstånd som vi ville och öka intensiteten lite också som vi ville. Men när det kommer slutspurtar inför alla stationer på vägen spurtade vi också, när det var långa uppförsbackar stod vi upp med tungt motstånd. Längsta backen var på ca en kvart, den var seg men man var nöjd när man avklarat den. Efter ca två timmar var vi och skidåkarna framme i Evertsberg då hade vi kommit halvvägs och jag var inne i ett skönt flow. Aldrig under hela passet tänkte jag att nu ger jag upp. Har jag gett mig fan på att jag ska klara av något då ska jag glöra det också. 5 kilometer före målgång drar eliten på högsta växel,, instruktören skriker då, "Sticker Tyrnell, sticker vi!" Och satan vad vi spinnade då. Självklart hade vi blåbärssoppepauser under passets gång, det var skönt att få pusta ut och skaka ur benen. Efter passet gav vi oss själva och varandra en stor applåd och jag är så nöjd över mig själv. Jag är mer tränad än vad jag trodde. Nästa anhalt Tour de France! ;)

Och nu sitter jag hemma i soffan med en kropp som är så trött och avslappnad att det snart faller ihop i en hög, och det är precis vad jag tänker den låta göra. Min kropp förtjänar en stunds vila.

Nu vet jag varför jag älskar att träna, jag kan inte sluta le hur fysiskt krävande det än är =)

JAG ÄR SÅ BRA!!!!